lördag 7 januari 2012

Mannen som talar med hundar

I går kväll när jag krupit ner i sovsäcken kände jag någon sorts optimism. Den känslan var dock bort blåst när jag vaknade kl 01:35 och frös något så mycket historiskt. Jag huttrade och skakade så det var svårt att manövrera händerna. Det första jag borde gjort, skulle vara att plocka fram filten, försöka packa ner mig och få upp värmen. Istället fumlade jag fram Iphonen, kolla det nya wordfeud ordet och fotade termometern. När jag bäddat in mig så låg jag och huttrade en stund. Sen när jag börja känna lite värme hörde jag det flämtande ljudet av varm och svettig hund. Nikki tittade på mig och så var det precis som hon sa: ”Är det bara jag som tycker att det här är jävligt skönt?” Då tänkte jag: JA! Din oförskämda hynda! Så titta hon på mig som att ”varför har du bultat på dig så mycket kläder och den kexchoklad strumpan?” Jag tänkte igen: ”Du är en Alaskan Malamute, dina förfäder har bott ute sen er ras börja existera, och jag är en människa, min mamma är från Åskilje och det ligger nedanför odlingsgränsen! HA!” Sen kröp hon upp mot mig, och höll mig värmen så att vi somna igen.

Sedan ringde Sara och väckte mig. Så blev det en uppfriskande skidtur och nu sitter jag med morgonkaffet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar