måndag 21 januari 2013

Gästinlägg av Anna Barsk Holmbom


Nu var det då äntligen dags! Dagarna jag egentligen drömt om ända sedan jag läste Peders blogg första gången i början på 2012. Dagarna – och natten – då JAG skulle få pröva på hur det är att vara ute i naturen så där alldeles på riktigt, under den kalla delen av året. Jag ska ärligt erkänna att mina känslor för Peders äventyr pendlar rejält mellan ”han är inte riktigt klok” och ”djupaste beundran” men till slut brukar ändå ”djupaste beundran”vinna och jag har övergått till att dagdrömma om att göra det själv.

Och så fick jag då den här chansen – och tvekade inte en sekund! Jag tog nattåget upp från Skåne till Stockholm, satte mig på Nextjet-flyget och landade två timmar senare i...ingentinget! Det var som att kliva in i en svartvit film. Oändligt vackert med träd som hade byggt på flera centimeter med rimfrost. Tyst. Och väldigt lite människor.

Jag tillbringade fredagen i lugn och ro och åt god middag på Tärnaby Fjällhotell innan jag spänt la mig i inväntan på lördag morgon och Peder somskulle ta mig ut i markerna.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men kanske INTE att det första jag skulle få göra vara att själv köra skotern ner för backen från Peders hus. Jag har aldrig i mitt liv kört skoter tidigare men jag får, av anledningar som bara staten förstår och känner till, göra det eftersom jag har haft mitt bilkörkort så länge... Så det var väl bara att försöka då. Jag växte flera meter av den lilla bravaden. Efter det fick jag direkt pröva på att köra hundsläden också och inte kan jag påstå att jag hade prövat det heller tidigare. Det är något magiskt över att flyta fram bakom hundarna i absolut tystnad. Vit tystnad. Det påminde aningens om att segla men är ändå helt annorlunda. Jag är så glad över att ha fått möjlighet att träffa Zappa och Nikki lite grann. De är härliga hundar!

Sen bar det av uppför fjället och då samåkte jag och Peder på skotern. Det var rätt skönt, särskilt som att det började snöa allt tätare samtidigt som tempen ute (nära nollgradigt) gjorde att det som kom ner från himlen kändes ungefär som småspik i ansiktet. Det blev en ganska spännande resa genom fjället men för mig som novis kändes det helt lugnt. Jag var övertygad om att Peder hade total kontroll. Och så satt jag ju dessutom och gladdes åt att jag hade fått se tre fjällripor!

Väl framme vid vår kommande lägerplats gjorde Peder iordning en trevlig grop som vi använde till sitt- och kokplats och sen satte han igång att göra i ordning för tältet. Mig skickade han ner för att fiska röding. Jag gillar att fiska men är inte på något sätt vare sig duktig eller kunnig. Röding har jag aldrig fiskat tidigare. Döm därför om min förvåning, och lycka, när jag lyckas dra upp inte mindre än två rödingar den första dagen! Fjällvattnens drottning – det är jag! I alla fall kändes det så för en stund. Peder filéeade vant fiskarna när de hade frusit till lite grann och sen åt vi dem till läcker middag. Till lunch hade jag dess för innan utfodrats med souvas(lättrökt, saltade älgstrimlor) som Peder stekte med kantareller och serveradei tunnbröd. Man kan väl säga att det inte blev någon direkt bantningskur den här färden men vad gör det när maten är så fantastiskt god!

På kvällen sjönk termometern och jag var riktigt glad för de kläder jag hade fått låna av Peder. Det var Segerstrumpor och ett alldelesunderbart underställ som tillsammans med min egen varma jacka och ett par termobyxor gjorde att jag inte frös en enda gång under hela turen! Det blev 17,3 grader kallt på natten och jag måste säga att jag är lite glad BÅDE för att det inte fortsatte vara så varmt som under dagen, men också för att det inte blev de där berömda -30 som Peder sover i då och då.

Dag två gick även den i fiskets tecken. Vi stod tillsammans och fiskade, jag fick lite smånapp och drog upp ett par minirödingar som fick gå tillbaka i vattnet igen. Peder kände ingenting. Till slut var han tvungen att gå upp och fixa i ordning för hemfärd och då hände det! Min lilla baby! Min seger över fjället! Min 1,4-kilos röding nappade och besegrades! En sån lycka! Och en sån fantastisk avslutning på helgen. Efter det packades det ihop och vi återvände lyckliga mot civilisationen.


Anna Barsk Holmbom
Bromölla

PS. Jag körde skotern hem. Själv.

2 kommentarer:

  1. Stort tack för att du delar med dig av dina upplevelser :-)
    Å GRATTIS till Fjällvattnens drottning ;-) Det ska va en tjej till att plocka dom stora fiskarna.
    Hoppas du inspirerar fler "sörlänningar" att prova på en natt eller två bland dom vita vidderna.
    Hoppas alla får en riktigt bra dag

    SvaraRadera
  2. Kul med folk som följer sina drömmar och uppfyller dem.
    //Micke

    SvaraRadera